Dagen började med tidig uppstigning, påklädning och dagen till ära, mascara på ögonfransarna och halsband runt halsen.
Dagen fortsatte med att jag körde Ungen till skolavslutningen, Mannen Min Älskade till jobbet, jag tittade till kollegorna på jobbet, jag beskådade skolavslutningen, jag handlade tillsammans med två trettonåriga pojkar, jag hämtade Mannen Min Älskade på hans arbete och jag körde hem.
Sen gick det i ett hela dagen.
En granne tittade förbi för att prata bort en stund på vår underbara veranda.
Ungen kom dragande med tre kompisar och frågade om de fick sova över i ”lillstugan”.
Ungen talade om att han och polarna höll på att dö av hunger.
Mamma kom för att gratulera Ungen på examensdagen.
Jag stekte korv och kokade makaroner för brinnande livet för att undvika akuta dödsfall.
När Ungarna………..och mamma………..ätit klart slevade jag i min lite kalla makaroner och de tre korvskivorna som var kvar.
Efter de kalla makaronerna hann jag faktiskt med att halvsova en stund på soffan medan mamma konstant pratade …………. om vad kan jag inte ens påminna mig riktigt.
Jag bakade en banankaka.
Ungen kom och frågade när vi skulle äta igen eftersom de höll på att dö av hunger…………igen.
Jag stekte köttfärs, hackade lök och fixade tacos i mängder som jag aldrig har gjort tidigare.
Tankar om storkökshushåll passerade medan jag stod och stekte, hackade, tärnade och rev.
Jag serverade, till Mannen Min Älskades stora förtjusning, ljummen banankaka med jordgubbar, meloner och glass.
Nu sitter jag och lyssnar på Ungen och hans polare som sitter nere och tittar på tv och på Mannen som ligger uppe och tittar på fotboll och jag är……………helt slut…………men samtidigt glad.
Jag är glad över att människor känner sig välkomna och vill komma hit till oss.
Jag är glad över att Ungen har kompisar, att han vill att de ska vara här hemma hos oss och jag är glad över att de vill vara här hemma hos oss.
Visst är jag slut och visst har det varit sjåigt idag……….men det känns ändå helt ok.
