På jobbet har jag haft en stol som är min privata.
Eller egentligen så var det min mamma som fick den som hjälpmedel efter sina höftledsoperationer och när hon gick i pension så fick jag överta denna ljuvliga kontorsstol.
Eftersom stolen är privat så har Mannen Min Älskade idag hjälpt mig att frakta hem stolen och dessutom burit upp den på övervåningen.
För första gången på länge sitter jag rent gudomligt skönt här hemma.
Jag sitter så skönt att jag önskar att jag hade ett exemplar till på nedre botten eftersom jag tror att Min Älskade rätt snart kommer att tröttna om jag kräver att han ska bära min stol upp och ner beroende på var jag känner att jag vill befinna mig för ögonblicket.
Jag lutar mig tillbaka, gungar lite lätt, vilar huvudet mot nackstödet och händerna på magen och känner nästan hur det rycker i ögonlocken…………och jag skickar en tacksamhetens tanke till min omtänksamma, snälla och otroligt givmilda mamma.
