När vi bodde nere på Rättvik så gillade jag det.
Jag är förtjust i att samhället är litet.
Jag gillar det faktumet att det inte är anonymt eftersom det ger en speciell trygghet.
Grannen reagerar om familjen Holm är osynlig i två dagar.
Många känner igen Ungen och vet var han hör hemma och tillsammans med vem.
Jag kan gå till frissan även om pengarna inte riktigt räcker till och komma med betalning efter den 25:e.
Nu bor vi i en by.
Nu bor vi verkligen på landet och det är ännu mindre anonymt.
Jag gillar det också.
Jag gillar det ännu mer.
Här reagerar grannarna om ingen i familjen Holm visar sig på gården på fyra timmar.
Spontanbesöken och kaffedrickandet vid vårt köksbord har ökat lavinartat.
Här kan Ungen vara ute med sina kompisar till kl 23.00 en lördagskväll utan att jag får en klump av oro i magen.
Idag när jag var på lilla Coop Forum i byn så spände butiksföreståndaren ögonen i mig och sa: ”Hörrödu Fru Holm, vill inte du ha det där paketet som ligger här och väntar på dig?. Nu tar du det med dig hem och så lovar du att du kommer med avin senast imorgon.”
Jag gillar verklgien att bo på landet.
Helt underbart!!
Jag bor oxå på ett litet ställe….så när jag gick till banken en dag och skulle byta valuta så behövde jag inte betala någon som helst kostnad..de e roligt när man får en speciell kontakt med dem..
Hej!
Jag går i tankar om att köpa ett hus på landet, men som ung (22 år) är man orolig att det ska bli ensamt där ute…
När jag läste vad du skrivit kändes det lite bättre.
Landet är alltid landet; och ingenting kan nog mäta sig med det i slutändan.
Svar: Det hade nog inte passat mig när jag var så ung som du är men nu passar det mig som handen i handsken.
Hela familjen trivs underbart bra.