Inspirerad av Linda inlägg ”Mera om amning” på BitterBloggen och av Daniels inlägg om ”Onda ögat” på Korvasbloggen så kommer här min berättelse och syn på det här med amning.
På föräldrautbildningen för dryga tretton år sedan fick jag reda på och jag fick ständigt höra mantrat att ”Alla kvinnor kan amma sina barn”.
Det spelar ingen roll hur brösten ser ut.
Stora eller små. Hängiga eller toppiga. Runda eller avlånga.
Spelar ingen roll………..”Alla kvinnor kan amma sina barn”.
Efter en komplicerad förlossning kämpade vi på sjukhusets neonatalavdelning.
Ungen kämpade på för att återfå sin hälsa.
Jag kämpade med amningen.
På givna klockslag, dygnet runt, satt jag i mjölkrummet med den elektriska pumpen som en sugklocka mot mina bröst. En sugklocka som bara lyckades suga ut några enstaka droppar varje gång medan tårarna rann på mina kinder.
Mellan de givna klockslagen satt jag på rummet och försökte amma.
Jag vägde innan amning.
Jag satt med Ungen vid bröstet medan ångesten rev i bröstet, medan tårarna rann på mina kinder och medan Ungen gallskrek.
Jag vägde efter amning och varje gång visade det samma sak, han hade bara fått i sig några droppar.
Så höll jag på.
Dag ut och dag in höll jag på.
Jag pumpade och grinade, försökte amma och grinade, pumpade och grinade och försökte amma och grinade.
Grinade gjorde jag ju eftersom jag visste att det var mitt fel.
Jag visste ju att det var jag som inte försökte tillräckligt mycket.
Jag hade ju fått lära mig att ”Alla kvinnor kan amma sina barn”.
Till slut fick jag hjälp av en läkare som talade om för mig att alla barn som haft en jobbig start till livet inte orkar ta bröstet.
Så enkelt allting blev.
Jag bad om ersättning, ångesten försvann, jag kunde torka mina tårar och vi fick lämna sjukhuset dagen därpå.
Oavsett vad som sägs på alla föräldrautbildningar i världen och oavsett vad som skrivs i alla föräldratidningarnas amningsbilagor så kan inte alla mammor amma sina barn.
Så ser verkligheten ut.
Jag är dessutom helt övertygad om att nu för tiden så är så gott som alla människor i vuxen ålder väl medvetna om att det bästa för barnet är om det kan ammas men jag kan personligen inte se det positiva i att det ska ske till vilket pris som helst.
Amning är inte alltid mysigt och underbart, amning kan vara smärtsamt och otroligt ångestladdat också och vem mår sämst när mamman (som Daniel i Korvasbloggen skriver i ett annat inlägg) ”gråtande ammar sina bröstvårtor blodiga till ljudet av en hungrig, gallskrikande bebis”?
Tack, vad fint du skriver!
Det är skönt att höra att man inte är ensam. I mitt fall vill ju bebben suga och det gör han. Lik förbaskat kommer det knappt något ändå. Har pumpat själv flera gånger och fått en chock när jag insett vad han fått kämpa.
Svar: Det finns ingenting som säger att det inte kommer att bli helt annorlunda med amningen för din del om du får fler barn.
Det där med pumpningen verkar ju för övrigt vara ett helt eget kapitel. Jag har också provat att pumpa och bara lyckats få ut några droppar men ändå äter sig Bebisen mätt och glad.
Vad jobbigt det låter med amningen, men just det, alla kvinnor kan inte amma. Jag hoppas att jag kan amma den dagen jag får barn.
Förresten, är du intresserad av mobilsmycket? Vi kan ta detaljer på mejl om du fortfarande vill ha det.
Svar: Det här med amning kan vara jobbigt men det kan också vara helt underbart
Vad det gäller mobilsmycket så tycker jag verkligen att det var väldigt fint och det skulle passa fantastiskt bra till min telefon men jag har redan ett som jag irriterar mig på dagligen så jag ska nog avstå ifrån ytterligare ett.
Jag som du led som bara den…..jag hatade varje sekund av vånda över att jag inte kunde som andra. Jag hade dock tur….de såriga bröstvårtorna gav med sig, babyn gav med sig och livet blev lättare.
Men…jag säger MEN jag hatade de fem första dagarna som enligt ”alla andra” skulle vara ett lyckorus. Fattade aldrig vad dom menade.
Det borde vara förbjudet att ge sådana råd som du fick för så många år sedan. Helt förbjudet.
KRam till dig och familjen.
Svar: Den första veckan var verkligen förfärlig även för mig. Det tog ungefär en vecka innan jag hade ömsat skinn på båda bröstvårtorna (AJ AJ AJ AJ AJ) men efter det har jag haft en underbar tur och allt har fungerat klockrent.
Kram tillbaka till dig.
Ja, det är väl inte hela världen om vi inte kan amma som vi har tänkt. Man behöver ju inte vara perfekt.
Själv hade jag såriga bröstvårtor de första veckorna, men sen gick det bättre. Mina ungar använde mig som matlåda och tröst-bröst. Man vart ganska less när den tredje låg och snuttade på nätterna, jag fick nog till slut, men då var han ju halvvuxen redan, 16 månader. Då ja jag av och det blev inga fler barn heller.
Jag tror inte jag hade känt mig så usel om det hade blivit flaska. Huvudsaken är ju att ungen växer o mår bra.
Svar: Visst är det så att det inte är hela världen. Eftersom jag inte kunde amma Ungen så tänkte jag att ”går det så går det” och hade det inte funkat så hade det inte varit något problem för mig att byta matningssätt. Det är sant som du skriver ”Huvudsaken är ju att ungen växer o mår bra.”
Det är som med allt annat i livet…finns inga mallar, alla är olika , tack o lov.
Kram
Svar: Mmm……….visst är det härligt att det är så………..utan mallar och att alla är olika.
Jag känner så väl igen mig i dina ord om hur maskinen jobbar, tårar som rinner.. Ingen mjölk och en himla massa ångest..
Jag fick tillslut i gång min amning men det är flodvis med tårar som flöt innan… Jag ville gärna amma men jag ville inte våndas..
När min mor kom med ersättning till dotera och jag fick lugn i min kropp kom det igång men det krävdes en erfaren mamma (mormor) till att se mitt problem..
Ha en toppen dag i dag..
Många kramar och tankar till dig från Mingla
Svar: Vilken klok kvinna din mamma verkar vara. Hon verkar dessutom har lyckats väldigt bra med att dela med sig av sin klokskap till sin dotter.
*nickar*
Coolt föresten att du syns med bild här i den här bloggen.
*impad*
Hej, tack för det där inlägget, jag blev tårögd, amningen med mitt andra barn som föddes nu i oktober gick åt skogen rent ut sagt på grund av min hälsa, fick bla bröstinflamation. Tillsist orkade jag inte mer…det var hemskt, men det kändes som om jag inte hade något val, jag var tvungen att bli mig själv igen för att kunna ta hand om bebisen och min två åring. Jag har fortfarande dåligt samvete emellanåt, men jag brukar tänka på det som en klok kvinna på bb sa; amning är bra men inte till vilket pris som helst!
Du verkar också vara en klok kvinna!
Svar: Det är jag som ska tacka.
Det är kommentarer som din som gör att jag tycker att det är värt att dela med mig och värt att, till viss del, lämna ut mig.
Din kommentar gör det värt allting.
Det var första frågan på mödravården. ” Har du tänkt amma?” Min dotter föddes feb -97. Skitjobbig graviditet
och en akutförlossning med akutsnitt. Sedan släppte inte min kropp mjölken! Jag var större än Dolly Parton. Jag pumpade och grinade i 2 månader, sedan sa min kloka mamma: sluta nu Karin .Du är ingen dålig mamma bara för
att du inte får fartpå ammningen. 2 år senare fick vi en son. Samma sak . Graviditet och förlossning på samma sätt
och givetvis samma skit med mjölken. Men nu hade jag lärt mig att säga ifrån. Idag mår alla bra i min familj. Friska, fina
och kloka barn blir det på flaska. Det bästa med allt elände blev att deras PAPPA fick en fantastisk kontakt med sina barn som ammande barn inte får med sina pappor. Det finns pappor som knappt får hålla sina barn det första året.
Min man tyckte det var underbart att vara delaktig i våra
barn. Det måste bli en ändring i utbildningen på mödravården. Alla kan/vill inte amma. Då ska de inte skuldtyngas för det. Alla är olika skapta men jag tror alla
vill sina barns bästa.