Nu är det slut …..

Sista dagen.
Sista dagen på 2008.
Vilket år det har varit.
Hittills det bästa av år.

Året började som sig bör med januari.
Vår Thailandsresa stod för dörren.
Vår första gemensamma semester.
Värme, sol, sand, snorkling, underbar mat och ytterligare ett bröllop.
Vårt bröllop.
Det andra.
Vilken dag det var och vilken kväll det blev.
Vilken fest.
En fest för kärleken och livet.

Mars var månaden då det hände stora saker i våra liv. Efter år av smärtor fick Mannen Min Älskade äntligen sin ljumskbråcksoperation och bara några dagar efter hans operation hittade vi vårt hus.
Turen var på vår sida, igen, och på bara en vecka blev det klart att vi skulle få köpa huset i våra drömmar och redan i mitten av april gick flyttlasset.
Vilket hus.
Ett hus fyllt med värme och vänlighet.
Ett hus som välkomnar.
Ett hus där det känns som om det alltid har bott människor som älskar varandra.
Ett hus för kärleken och livet.

Maj och juni kom  med värme, funderingar om min gravida kropp i förändring, karpaltunnelsyndrom, sjukskrivning, sommarens första och enda bad, byte av blogg, dåligt väder, banankakebakning, ljudböcker, värmebölja och väntan.

Så äntligen kom juli och väntan var över.
Med planerat kejsarsnitt kom Joe den 2 juli kl 10.40 och vår väntan var verkligen över.
Vilket mirakel.
Ett mirakel med kärlek och liv.

Vad som hände med resten av juli och med augusti det har jag faktiskt ingen aning om.
Det känns som om de månaderna flöt förbi i någon form av lyckligt bebisrus.
Jag ammade, började promenera, ammade, vattnade blommorna, ammade, promenerade och ammade.
Bebisbubblan var fortfarande intakt.

I september kom vi till en riktig milstolpe. Ungen blev tonåring.
Det var i september som jag började modeblogga, knöt ihop ett vänskapsband och det var den månaden jag kom till det fantastiska insikten om att jag plötsligt har släktingar och att jag är ”Moster Eva”.
Släktingar med kärlek och så fyllda av liv.

I oktober döpte vi Bebisen, jag började äta mjölkfri kost och ……….. ja, det var väl i stort sett det som hände.
Jo just ja! Det var, som vanligt, marknad i Rättvik den första helgen i oktober.

November var månaden när jag upptäckte att jag närde en envåldshärskare vid min barm och som  jag snaggade håret.

I december gick Alma Mater bort och lämnade ett stort tomrum, inte bara hos sin familj och sina vänner utan även i bloggvärlden.
Det var månaden när Bebisen började få smak på grönsakspuréer, när vintern kom på allvar, när jag äntligen började dricka mjölk i kaffet igen, när Larz Kristerz vann Dansbandkampen, när jag började planera för nästa jul och när julaftonen var en julafton av det bra slaget.
En julafton med kärlek och liv.

Nu sitter jag här på nyårsaftons kväll och summerar mitt år.
Ett bra år.
Ett av de, hittills, allra bästa åren.
Ett år som har gått i kärlekens och livets tecken.
Återigen är jag fylld av tacksamhet.
Av tacksamhet för kärleken och livet.

Tack älskade make, älskade livskamrat, älskade och bästa vän, älskade Puppe.
Tack Älskade Allt.
Tack för att jag får leva tillsammans med dig.
Tack för att du låter mig och att du hjälper mig att växa som människa.
Tack för att du väljer att leva ditt liv tillsammans med mig.

Tack Min Älskade för kärleken och tack för livet.

.
****************************************************************************************
Läs vad andra bloggare skriver om nyårskrönika, 2008, nyårsafton, kärleken, livet, Puppe