Nu börjar oron släppa …..

Det har varit lite mycket i några dagar.
Från det att Mannen Min Älskade och jag, natten till tisdagen, vaknade exakt samtidigt av illamående fram till nu har det varit lite mycket.
Tisdagen när vi båda var dåliga passerade som i dimma.
Jag kommer inte ihåg mycket.
Jag har några fragmentariska minnesbilder av att jag ömsom låg på soffan och ömsom i sängen och sov.
Ett tag låg jag på golvet i badrummet och sov medan Bebisen lekte på golvet bredvid mig.

På onsdagen förstod jag vilken ofantlig tur vi hade eftersom jag inte alls var lika illa däran som Puppe.
Medan jag så smått började få krafterna tillbaka blev min älskade inte bättre, snarare tvärt om.

När han i morse, utan gnista i ögonen, talade om hur lite han hade sovit och hur många gånger han varit på toaletten då började jag bli orolig på riktigt.
Det är nog inte bara de till antalet många toalettbesöken som varit en plåga där bak för Mannen Min Älskade idag.
Jag är rädd för att även jag har varit en ”pain in the ass” med mina oroliga frågor om hur han mår, hur ofta han varit på toa, om han har druckit något och om han vill ha något mer att dricka.
Jag vet att han tyckte att det var skönt när jag och Bebisen åkte ner till stan för att uträtta lite ärenden (läs gick på apoteket) och han fick några timmar för sig själv.

Oro tär.
Oro för den jag älskar tär mer än jag vill visa.
Nu börjar oron släppa.

Jag ska bara läsa, en gång till, den underbaraste och vackraste kärleksförklaringen.
Sen ska jag vila.

.
*****************************************************************************************
Läs vad andra bloggare skriver om matförgiftning, oro, kärleksförklaring, puppe, eva, vila